kära

jag är så jävla trött på att du ljuger och bedrar . Jag hade fan hoppats på att du bättras men har du inte fattat att jag får höra allt jävla skit du håller på med och det e lika besvikande och sårande vartända jävla gång.

Jag älskar fan dig och vartenda gång du säger att du ska bättra dig och sluta med allt så hamnar du i samma jävla spår och du har fan ingen annan att skylla än dig själv. Som denna gången, du sårar alla i "familjen" du vet fan att du inte klarar det och du kan fan inte ta alla så jävla mycket för givet.
Allt hänger på en skör tråd, inklusive mig, som alltid försökt att se det ljusa .. Jag älskar fan dig och ibland undrar man hur folk orkar bry sig längre . .
Men du sviker mig så jävla mycket och det sårar så jävla mycket mer än mycket annat,
närfan ska du fatta att du måste växa upp.. jag trodde att jag skulle vänja mig efter alla dessa år men att se hur du sakta men säkert raserar ihop,det svider du betyder så jävla mycket ja vill se dig nyktra till
snälla förstå, innan du går under ..
både kärlek och hat åt dig